Kom snart! 09-08-05
Idag är det är det exakt 39 fullgågna veckor och lägntan, förväntningarna, nervositeten, tröttheten och nyfikenheten blir värre och värre för varje dag som går.
Kan inte riktigt förstå att det är så nära nu, jag försöker tala om det högt för mig själv men hjärnan verkar ändå inte riktigt koppla.;0)
I 4 år har vi väntat på att få barn och nu är det innom räckhåll, men trots det är vi så vana att vänta så det känns helt orealistiskt att inom några dagar eller max några veckor så ska vi ha en ny familjemedlem här hos oss som ska styra och ställa (helt sjukt).
Men vi förstår vilket mirakel som krävts för att vi ska kunna få detta underbara lilla barn
(det får vi tacka läkarkonsten för),
utan dem skulle läget troligtvis se annorlunda ut idag.
Men rädslan att misslyckas efter all lägntan och förväntan finns i mitt huvud och gör sig påmind, tänk om jag bara inbillar mig att jag ska va en helt fantastisk mamma, tänk om jag glömmer att mata barnet eller byta på den eller om jag inte hör när den skriker för att jag sover så hårt o.s.v. Jag har alltid sett mig själv som mamma men det betyder inte att jag blir en bra mamma. Jag vet att de allra flesta känner så här men ibland är det bara skönt att "skriva av sig" lite. Men trots denna oro så vill jag inge hellre än att få hålla vår lilla ängel i mina armar.
Men när vi fick reda på att vi va med barn så kändes 9 mån ganska kort och månad för månad å vecka för vecka har vi följt utvecklingen av vårat lilla mirakel, så när det bara är fråga om dagar el veckor så kan jag inget annat än att le.
Den största dagen i våra liv är på ingång och vi har knappt fattat det. =0)
Bebben du är så välkommen och efterlägntad av väldigt många
(Fråga bara mormor eller morfar hahaha)
snälllllllllllllllla koooooooooom snaaaaaaart!!!!!!!!!
Vi väntar ;0)
Kan inte riktigt förstå att det är så nära nu, jag försöker tala om det högt för mig själv men hjärnan verkar ändå inte riktigt koppla.;0)
I 4 år har vi väntat på att få barn och nu är det innom räckhåll, men trots det är vi så vana att vänta så det känns helt orealistiskt att inom några dagar eller max några veckor så ska vi ha en ny familjemedlem här hos oss som ska styra och ställa (helt sjukt).
Men vi förstår vilket mirakel som krävts för att vi ska kunna få detta underbara lilla barn
(det får vi tacka läkarkonsten för),
utan dem skulle läget troligtvis se annorlunda ut idag.
Men rädslan att misslyckas efter all lägntan och förväntan finns i mitt huvud och gör sig påmind, tänk om jag bara inbillar mig att jag ska va en helt fantastisk mamma, tänk om jag glömmer att mata barnet eller byta på den eller om jag inte hör när den skriker för att jag sover så hårt o.s.v. Jag har alltid sett mig själv som mamma men det betyder inte att jag blir en bra mamma. Jag vet att de allra flesta känner så här men ibland är det bara skönt att "skriva av sig" lite. Men trots denna oro så vill jag inge hellre än att få hålla vår lilla ängel i mina armar.
Men när vi fick reda på att vi va med barn så kändes 9 mån ganska kort och månad för månad å vecka för vecka har vi följt utvecklingen av vårat lilla mirakel, så när det bara är fråga om dagar el veckor så kan jag inget annat än att le.
Den största dagen i våra liv är på ingång och vi har knappt fattat det. =0)
Bebben du är så välkommen och efterlägntad av väldigt många
(Fråga bara mormor eller morfar hahaha)
snälllllllllllllllla koooooooooom snaaaaaaart!!!!!!!!!
Vi väntar ;0)
Kommentarer