If you think my life is easy Walk a mile in my shoose!

Jaha ännu en dag nere i det djupaste jävla svarta hål du kan tänka dig, nästan så att du bränner arslet på jävulens eld. Man undrar varför jag, varför oss? Är vi så hemska? Värre, än pedofiler, missbrukare och barnmisshandlare? Dessa frågor har jag ställt ibland även om jag vet att de inte har med saken att göra men iaf. Ni kanske kan gissa att vi misslyckats med ännu en ivf behandling och ja jag är arg, ledsen, frustrerad och jävligt besviken. På mig på någon jävla gud som inte verkar finnas och som jag ändå varje jävla kväll försökt få kontakt med att bara en ändå gång till, men om det finns en gud så pissar han mig i ansiktet helt klart. Jag fattar det inte? Allt kändes så mkt bättre denna gång plus ingen blödning så jag trodde vi hade lyckats, tji fick jag. Min chef så till mig idag : sanna du är så stark. Stark så känner jag mig inte speciellt nu när tårarna rinner som ett vattenfall ner för mina kinder medans jag skriver. Nästan lite svårt att se vad jag skriver, men så har jag skrivit om ett antal gånger *ler*. Ja snart ska Niklas och jag till läkaren och få det bevisat att vi ännu en gång inte är gravida! Ja nu vet jag inte när vi kan göra detta nästa gång och om vi kommer kunna göra det? Det är minst 38 000 till och då har vi pungat ut drygt 110.000 kanske lite mer på något vi kanske inte ens kommer att bli. Man kan ju alltid hoppas att vi vinner på lotto eller nått men detta suger så jävla hårt. Om folk bara visste vilken tur och lycka de har som kan få barn efter barn även om de får missfall så kostar det inte mer än sorg ett tag men de kan bara pröva igen å igen i all evighet.  Som sagt detta knäcker en lite i taget men jag vill ändå inte ge upp hoppet riktigt än. Det kommer bara att inte ske nu som vi hoppats. Idag är jag en ledsen tjej men snart kommer leendet tillbaka lita på det!