Nu knackar verkligheten på dörren;0)

I måndags ringde de från en av fsk jag varit på intervju hos och frågade om jag ville komma på en till. Jag tackade självklart ja och var där i ca 2h 30min i onsdags och jag tyckte det gick bra, de sa att de skulle höra av sig på fredag men i går eftermiddag ringde fsk chefen och sa att jag fick jobbet.
Jag vart en miljon olika saker men det första var ååå så jädrans glad, efter att vi kommit överens om en lön så sa hon att de vill att jag ska börja så fort som möjligt och det är om 2 eller 3 veckor beroende på Niklas jobb. Vi visste att de skulle gå fort så helt oförberedda var vi inte men när vi lagt på kom stressen till mig.
Jag ringde min nuvarande chef (hon vet att jag sökt jobb och jag ville berätta så fort som möjligt)men trots att hon förstod så fick jag lite dåligt samvete. Sen var det bara att ringa runt och fixa och trixa med en hel massa grejer och skriva ett uppsägningsbevis.
Mitt i allt detta slog det mig att nu är har jag snart haft 19 månader med Oliver hos mig och han växer så det knakar och jag måste in i arbetslivet igen, det är tungt samtidigt som det ska bli sjukt roligt att börja jobba även om det är med andras små juveler.
Det är skönt att Niklas är hemma med ollie medans jag börjar jobba för då behöver jag inte oroa mig om inskolningen och om han trivs och mår bra utan kan koncentrera mig på nya jobbet helt och fullt.
Det tar 10 min för mig att gå till jobbet vilket känns så lyxigt och då gör det inget att sluta lite senare på dagarna. Det är lite skillnad på 10 min och 90-120 min enkel väg=0)
Jag behövde inte gå ner i lön heller utan fick 400kr mer i lön och sparar in busskort så det blir ca 1000kr extra vilket inte är helt fel helleer.
Förskolan öppnades augusti 2009 och de har haft svårt att få dit barn men det verkar vända nu så vi håller tummarna.Fsk är inriktade på mkt musik vilket känns spännande och vi ffår se vad jag kan tillföra.
Jaja så ser det ut hos oss just nu och det är lite nervöst och pirrigt men det blir nog bra.
Kram på er